Med Genève som utsiktspunkt har Gunilla von Hall, kolumnist i Sv Dagbladet medgivit att goda nyheter kan pigga upp ibland.

SvDs kolumnist Gunilla von Hall har uppenbarligen gjort sig besväret att leta upp ett antal tidningar som fokuserar på positiva nyheter. Förmodligen är hon något förvånad att det finns sådana och hon har kommit så långt i sina funderingar att hon t o m ger uttryck för att det kan ”pigga upp ibland” att ta till sig goda nyheter. Uppvaknandet att det finns allt fler tidningar med goda nyheter har ännu inte registrerats som en trend i mediavärlden och att de utgör en reaktion mot etablerade medias beskrivning av vad som sker i världen. Kanske att hennes observation kan göra att fler tidningar både begränsar sin eländesfrossa och även börjar publicera mer goda nyheter för balansens skull.
Hennes artikel är intressant på flera sätt för hon refererar till att goda nyheter ofta upplevs som banala av mediavärlden. I förhållande till vad då? Hon har själv också kommentarer till vad hon menar är läsvärt. Kanske att det vore rimligt om läsarna fick vara de som avgör? Uppenbarligen är hon utbildad journalist som fått lära sig vad en nyhet anses vara och även lärt sig att tidningarna tävlar om att vara först med nyheterna. I det perspektivet blir en god nyhet ofta banal tycker hon. Vad hon missar är att goda nyheter ofta är en följd av processer och långsiktigt handlande. Man kan ju naturligtvis ifrågasätta i vilken grad de är nyheter. Men om ingen lyfter fram dem så blir de ju trots allt nyheter när de till sist lyfts fram.

På Goda Nyheter gläder vi oss åt att vår existens efter 20 år börjar bli känd, även om vi aldrig uppmärksammats av vår lokala dagstidning. Som balans gläder vi oss åt att alltfler företag och människor ger utryck för att de vill läsa och sprida Goda Nyheter för de tror att det är positivt för dem. Själva har vi haft anledning att fördjupa vår kunskap om hur den mänskliga hjärnan är konstruerad och hur den fungerar. Det börjar bli ganska tydligt att dess förmåga att ta in information kan leda till att en ensidig inmatning av elände ställer till det för människorna. Att gå i väggen är en följd av en överdos av dåliga nyheter och många s k psykiskt sjuka utgör förlängningen av att gå i väggen. Vi borde kanske alla, inkl media reflektera över det ansvar vi har när vi beskriver vår värld. Själv ser jag fram mot att ha blivit inbjuden till att hålla föredrag om Goda Nyheter på pensionerade journalisters årsmöte. Kanske att det fordras en viss mognad för att uppskatta goda nyheter.

Erkki Persson, 80-

Till Gunilla von Halls artikel i SvD>

Den är dels ett tidsdokument men också en unik fakta-berättelse, som skildrar en VDs betydelse för sitt företags utveckling. Den ligger rätt i tiden som varvsskildring, då många frågar sig hur det kunde bli så att våra stolta varv nu är borta. Kanske att en del av förklaringen är att varven i sin slutfas saknade visionära ledare som Hedén med stark tro på framtiden.

Ernst August Hedén började sin varvsbana i verkstan på Lindholmens Varv, där Hugo Hammar upptäckte ynglingens snabba uppfattningsförmåga att lösa tekniska problem. Hedén studerade till skeppsbyggare på Chalmers och arbetade en tid i Tyskland, där hans avsmak för den tyska högtidliga stilen grundlades och följde honom genom hela livet. I USA trivdes han med det amerikanska lätta sättet att umgås och fatta beslut, och han steg snabbt i graderna på de varv han arbetade ”over there”. Han höll hela tiden kontakten brevledes med Sverige och särskilt med Hugo Hammar och sin moster Amy i sin födelsestad Falkenberg. Boken bygger till mycket stor del på breven till mostern.

I USA, i början av 1900-talet, upplevde han den starka framtidstron och den begynnande massproduktionens tidevarv. Ingenting var omöjligt i USA, som då byggde världens största fartyg på ostkustvarven. Många också för den amerikanska flottan. Hedén blev tekniskt ansvarig för några av byggena och amerikanarna tyckte att den svenske chalmeristen var en fena på att räkna.

Läs hela artikeln i Goda Nyheter nr 4-11.

Volvos miljöpristagare Hans Joachim Schellnhuber, från Berlin, är optimistisk om framtiden på jorden. Vi har kunskapen och tekniken, nu är det bara fråga om den politiska viljan finns, säger han. Men lösningen är inte enkel – ekvationen är komplex – och har många variabler. Det är här den tyske professorns kunskaper kommer väl till pass, vilket också gjort att han belönats med Volvos 22:a miljöpris och en check på 1,5 MSEK.

Han är i grunden fysiker och uppvuxen i USA där han såg den ökande nedsmutsningen på 70-talet, och kände ansvaret som vetenskapsman att göra något åt det.

Vi forskare kan inte bara förbli lekfulla grabbar, som inte bryr sig, vi måste också bli vuxna och ta ansvar för kommande generationer, underströk professor Schellnhuber. Detta gjorde att jag beslöt mig för att börja studera kaosteori, vilket jag kombinerat med fysiken och gjorde jorden till mitt forskningsobjekt. Jag ser jorden som om den var en människa med alla sina sammanflätade funktioner, som gjort oss så unika, och döpt forskningen till Earth System Science, ler ”John”, som hans forskarkollegor kallar honom för.

Schellnhuber besökte Göteborg och föreläste på Chalmers innan han officiellt mottog sitt pris, som utdelades i Stockholm. Volvo hade som vanligt förlagt presentationen av sin miljöpristagare till Nybrokajen 11, där de tidiga Nobelpristagarna presenterades i början på förra århundradet medan själva prisutdelningen och den efterföljande galamiddagen ägde rum på Berns.

Professor Carl Folke på Svenska Vetenskapsakademin presenterade Schellnhubers forskning och betonade hans förmåga att få politikerna att inse vad klockan är slagen. Alldeles klart är att han haft ett stort inflytande på Tysklands beslut att släcka ner sin kärnkraft. Istället för att låta pristagaren ge en föreläsning om sin forskning hade Volvo engagerat Nedjma Chaouche, som läst in sig på hans verksamhet och fick igång ett givande samtal med den sympatiske och humoristiske forskaren Att klargöra verkligheten för beslutsfattarna är målet och då finns det inga alternativ för dem att inte bli överens om tagen var hans sammanfattande enkla syn på våra globala problem. Det finns så mycket kunskap, ny teknik och hjälpmedel till vårt förfogande redan idag så det är inte här problemet ligger, menade han. Jag är optimist och tror att vi klarar ut problemen utan att behöva genomlida ett kaos först, var hans livssyn.

Han pekade på den snabba utvecklingen i de så kallade BRIC länderna, som inte går att stoppa varför hans rekommendation är att det är vi i den sk industrialiserade världen som borde ta initiativet till en renare värld, på samma sätt som vi förorenat den i samband med att vi skapade den s k moderna industrins utveckling med kolets och oljans hjälp. Europa skulle verkligen behöva ta täten i den kapplöpningen och även i förbifarten generera helt nya jobb.

Läs hela artikeln i Goda Nyheter nr 4-11.

Entreprenörskolor i all ära, men avbrott i funderandet med andra aktiviteter, gör att man rensar skallen, menar Nils Andersson, som har sina islandshästar som stimulans för sitt uppfinnande.

Det går inte att uppfinna över en planerad tidsram, man måste hela tiden pröva nya infallsvinklar, och då är det bra att göra ordentliga avbrott och börja på nytt. Har man tur kan pusselbitarna falla på plats ganska snabbt, ibland kan det ta tid, men har man bara klart för sig vad problemet är, och man har en vision om hur problemet skall angripas så går det. Läs om uppfinnaren, som nu startat sitt tredje företag, och presenterar ett teknikskifte i verkstäderna i Goda Nyheter 4-11.

Ett titthål mot vad som händer i forskningsvärlden har varit öppet på Chalmers sedan några år tillbaka, där vetenskapskaféet ”Café-å-Lär” bjuder in till populärvetenskapliga föredrag varje torsdag kl 15.00. Man är nu inne på sitt 120:e möte och intresset är i stadigt ökande.

Initiativtagare till fenomenet är den energiske och ständigt allt yngre professorn emeritus P O Nilsson, som har ett brett nätverk av kontakter i forskarvärlden, och som fortsatt följer utvecklingen särskilt inom sitt forskningsområde Teknisk Fysik. När han tittar tillbaka på sitt forskarliv så konstaterar P O att mycket av hans framgångar är resultatet av oplanerade möten med intressanta människor, som levererat den saknade pusselbiten, som han själv letat efter.

Café idén är inte på något sätt unik i sig själv, konstaterar den fysikaliske professorn, men tillägger att de flesta utgörs av slutna sällskap bland forskarna. Café å Lär är öppet för alla över 18 år, som har intresse av teknik och forskning. Ett viktigt syfte är att föra ut information för att skapa folklig förståelse eller Public Understanding. Även i Sverige har man försökt att på vårt välorganiserade sätt skapa mötesplatser kring forskningen genom att annonsera i media och göra det lite traditionellt välstrukturerat och lite akademiskt berättar professor Nilsson, men man har inte lyckats att attrahera någon väsentlig publik.

Café-å-Lärs publik fångas in genom ett sakta växande nätverk av människor som blir informerade mail-ledes om vad som är på gång nästa torsdag. Människor som tipsar sina vänner och som blir nyfikna. Det skall erkännas, medger P O att de yngre är så upptagna av det s k moderna livet att våra deltagare till stor del består av ”mogen ungdom”.

Läs hela artikeln i Goda Nyheter 4-11

… men det tog mer än 18 år. Bohusläns flora är nu kartlagd och presenterad i en bok med samma namn. Det är en bok för vanliga människor, som har förlorat sitt hjärta till Bohuslän.

Under den 18 år långa resan har varje skreva undersökts, och man hittade mer än 2 200 blommor. Redaktörerna bakom själva boken är en kvinnotrio med Evastina Blomgren från Kungshamn i spetsen.Hennes kollegor är göteborgskorna Eva Falk och Birgitta Herloff. Bortåt 150 entusiaster har deltagit i arbetet att fylla boken och i bokens förord kan man läsa: ”Bland kala urtidskullar, i gammalt bondeland, i lummiga lövlundar och på ödsligt sköna stränder har vi gått och tittat ner på marken.

Så småningom har vi systematiserat tittandet, intet ont anande och utan att begripa vad vi givit oss in på. Hade vi förstått det hade den här floran aldrig hamnat under dina ögon. Vi är långt över hundra och alla känner inte ens varandra. Vi kommer från öst och väst, från syd och nord. Vi är lärare, undersköterskor och kontorister, metallarbetare, ingenjörer och läkare, biologer, pensionärer och studenter.Vi älskar naturen, dess växter och Bohuslän”.

Någon liknande kartläggning hade inte gjorts just för Bohuslän, medan både Halland och Västergötland var kartlagda. Det gav dem ett extra incitament, och man bestämde sig också för att boken skulle bli ett ”nummer värre”. Det är den också genom sitt innehåll, men framförallt har man lyckats skapa läslust som med en spännande deckare.

Läs hela artikeln i Goda Nyheter 4-11

Inte överraskande är det i Borås man forskar om det mesta som har med kläder att göra. Inom ramen för ett forskningsprojekt på Högskolan i Borås, Institutionen för Handel och IT, har man kartlagt hur vi köper, använder och gör oss av med våra kläder.

Kläder har nämligen en tung påverkan på vår miljö dels genom hur bland annat  bomull odlas dels genom tillverkningsprocesserna, som ofta innehåller kemikalier av olika slag. Även distributionen av plaggen visar sig gå många onödiga vägar innan de hamnar hos den slutgiltige köparen. Svensken köper och slänger 8 kg kläder i genomsnitt, vilket gör oss till stora miljöbovar.

Handelns Utvecklingsråd har finansierat studien, vilket är ett uttryck för att man har ambitioner att medverka till en förnuftigare värld. Som vanligt gäller det att få konsumenterna att ändra sina vanor. Så länge efterfrågan hålls uppe så kommer klädfirmorna att leverera. Det gäller alltså att på olika sätt minska volymerna, vilket också betyder mindre klädavfall och en längre användning av plaggen. Men kläder har alltid varit ett uttryck för identitet och har förstärkts av att shoppandet i sig nästan blivit en fritidssysselsättning.

Läs hela artikeln i Goda Nyheter 4-11

Då Jeanna Kanold presenterade sin bok ”Med kärlek till Choklad” bjöd hon inte bara på några chokladbitar, utan dränkte åhörarna i sin hänförelse över chokladens egenskaper. Efter hennes presentation, klädd i bästa vita servitörs dress, var alla på det klara med att choklad är bra för allt.

Några chokladälskare tog genast fasta på hennes avslöjande om att hon själv tappat åtta kilo sedan hon drog i gång ”Flickorna Kanold”, och hoppades att de skulle kunna äta bort några kilon på direkten. I Jeannas fall är det uppenbart att det är arbetet med att förverkliga hennes passionerade dröm att bjuda på den bästa chokladen, som gjort henne till den vältrimmade chocolatièren som hon blivit.

I boken berättar hon att hon är utbildad kock, som en följd av att hon alltid älskat umgänget kring ett matbord. Chokladen kom först in i hennes liv när hon frestades att ta över en liten chokladbutik med egen tillverkning. Hon var medveten om att hon var gift med ett barnbarnsbarn till en av bröderna Kanold (Fred), som var landets största konfektyrtillverkare på sin tid. Hon beslöt att blåsa liv i familjetraditionen, men ge den sin egen prägel, vilket hon gjort genom att kalla verksamheten för ”Flickorna Kanold”, som nu erövrar Göteborg. Men hon vill låta sina butiker och caféet behålla sin intima form och att ”ha en finger med i varje smet”.

Läs hela artikeln i Goda Nyheter 4-11.

Vinnare i årets tävling blev Laser Master-besättningen Niklas Edler, Mathias Hermansson och Mikael Björndahl. Niklas är den förste som har vunnit tävlingen två gånger.

Sverige har representerats i utmaningarna till America´s Cup flera gånger. Det började med Pelle Pettersons två satsningar 1977 och 1980 och senast var det Stenbecks Victory Challenge som utmanade åren 2003 och 2007. Om två år är det dags igen för den 34:e America´s Cup-seglingen, som denna gång seglas i San Fransisco bay. Oljemagnaten Torbjörn Törnqvist ligger bakom den svenska utmaningen, under namnet Artemis.

Många spår att detta blir första gången som Sverige har en ärlig chans att ta hem trofén ”The Auld mug”, en riktigt ful buckla. Hur svensk besättningen kommer att bli kan väl diskuteras, hittills är det flest amerikaner och ”kiwis” ombord, bara en svensk än så länge, men ett lejon, Mango Augustsson från Göteborg. Båten har i alla fall svensk flagg och Torbjörn Törnqvist är stockholmare.

Läs hela artikeln i Goda Nyheter 4-11.

Professor Per Ingvar Brånemark, mångfaldigt belönad uppfinnare av titanimplantat, startade 1989 sin klinik och forskningscenter på Carlanderska. 2005 anslöt ytterligare delägare och kliniken är sedan 2009 lokaliserad på Chalmersområdet (f.d. Vasa Sjukhus). Brånemark Center tandläkarna upprätthåller den kvalitet och kompetens som började uttunnas när kraven på specialistkompetens slopades för att fler tandläkare skulle kunna utföra implantatoperationer.

På Brånemark Center klarar man att genomföra över 98 procent av lyckade operationer med nöjda patienter. De ytterst få som inte lyckas följer man upp och försöker hitta lösningar för. Patienterna består till ungefär lika delar av remisspatienter och direktsökande. Bland de senare finns också utländska patienter som söker sig till kvalificerade specialister med gott renommé. Visst är det så att namnet Brånemark hjälper till, berättar Mats Wikström, som är klinikchef, och som varit med på resan sedan 2004. Men vi driver också utbildning av våra kollegor, och flera av dem anvisar patienter till oss. Vi har ett nätverk både inom Sverige och utomlands, vilket bidrar till att vi är ganska välkända. Utländska kollegor kommer ofta på besök, och detta berikar även vardagen för oss.

Läs hela artikeln i Goda Nyheter 4-11.