En liten sympatisk historiebok har utkommit på Tre Böcker förlag om Götaverkens direktörspar under 1900-talets första hälft, Ernst August & Tullan Hedén.
Den är dels ett tidsdokument men också en unik fakta-berättelse, som skildrar en VDs betydelse för sitt företags utveckling. Den ligger rätt i tiden som varvsskildring, då många frågar sig hur det kunde bli så att våra stolta varv nu är borta. Kanske att en del av förklaringen är att varven i sin slutfas saknade visionära ledare som Hedén med stark tro på framtiden.
Ernst August Hedén började sin varvsbana i verkstan på Lindholmens Varv, där Hugo Hammar upptäckte ynglingens snabba uppfattningsförmåga att lösa tekniska problem. Hedén studerade till skeppsbyggare på Chalmers och arbetade en tid i Tyskland, där hans avsmak för den tyska högtidliga stilen grundlades och följde honom genom hela livet. I USA trivdes han med det amerikanska lätta sättet att umgås och fatta beslut, och han steg snabbt i graderna på de varv han arbetade ”over there”. Han höll hela tiden kontakten brevledes med Sverige och särskilt med Hugo Hammar och sin moster Amy i sin födelsestad Falkenberg. Boken bygger till mycket stor del på breven till mostern.
I USA, i början av 1900-talet, upplevde han den starka framtidstron och den begynnande massproduktionens tidevarv. Ingenting var omöjligt i USA, som då byggde världens största fartyg på ostkustvarven. Många också för den amerikanska flottan. Hedén blev tekniskt ansvarig för några av byggena och amerikanarna tyckte att den svenske chalmeristen var en fena på att räkna.
Läs hela artikeln i Goda Nyheter nr 4-11.
